torsdag 23 mars 2017

Det vi inte visste var lycka...




Julie är 20 år och ensamstående mamma. Hon jobbar i kassan på ett snabbköp. Inget roligt jobb, opålitliga arbetskamrater och en vedervärdig chef, men hon står ut för Lulus skull. Lulu är hennes treårige son.
Den här dagen har Julie varit inkallad till chefen och nästan blivit av med jobbet på grund av en incident som inte var hennes fel. När hon kommer tillbaks till kassan hamnar en ovanligt vänlig och ovanligt ovan kund framför henne. Paul är nyskild och har ingen större vana vid snabbköp. Han har missat att väga sina äpplen och sedan lyckas han väga dem som druvor. Kön växer och Julie känner sig missmodig, trots leendet från kunden kryper en tår fram.
Denna tår gör att Paul bestämmer sig för att bjuda henne på middag, Julie är tveksam till att tacka ja. Paul är ju trots allt en vilt främmande karl som skulle kunna vara hennes pappa, men hon tackar ja och detta leder till en bekantskap som i grunden kommer att förändra deras liv. 
Paul och hans son som håller på att återhämta sig från en tragedi ska åka på semester till Pauls sommarhus i Bretagne. Paul bestämmer sig hastigt och lustigt för att bjuda med Julie och Lulu till huset, detta utan att Jerome (som sonen heter) vet om det.
Julie tvekar återigen även detta är ju lite galet, att åka med två främmande män på semester, men hon bestämmer sig att åka med för att Lulu ska få se havet.

Detta är en berättelse om hur bräckligt livet kan vara men också en berättelse fylld av ömhet och hopp, skriven med ganska kärv humor.

Ann-Sofie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar