torsdag 27 april 2017

Vad tänker vi på när vi tänker på livet?




Vad jag tänker på när jag tänker på livet, är en samling korta berättelser, skrivna av flera av våra kända skribenter.  Margareta Strömstedt, Martin Lönnebo, Jonas Hassen Khemiri med flera. Innehållet i berättelserna skiljer sig åt men den gemensamma nämnaren är ändå: vad tänker vi på när vi tänker på livet?
Margareta Strömstedt bidrag ” Åttio år gammal klär jag av mig naken framför spegeln” beskriver en lång livsresa med en kropp som tjänat henne väl men som också fått utstå mer än en kamp under åren. Från ungdomens tankar om utseende och attraktion till vuxenålderns insikt om att även om man är kvinna så är det kanske främst så att man är en människa. Som åldrande skriver hon: ”vad jag upplever är att jag är ett v ä s e n utan ålder i en gammal väl använd kvinnas kropp”
Martin Lönnebo, Biskop emeritus och f d skogsarbetare, utformar sin tänkvärda text som ett ”Samtal med ett gammalt träd, planterat vid vatten” Sju samtal för Martin Lönnebo med den åldriga tallen. Naturligtvis blir den f d biskopens samtal med trädet till viss del av andlig art men även humor får här sin plats. Som när tallen oroas av ordet pensionär. ”Ordet betyder kanske värdelös? sade tallen. För vilka är du lönsam? sade tallen. Blir världen bättre för att du finns kvar på jorden? Sade tallen.  Jag tror jag går hem, sade jag. Vi träffas senare.
Fin är även Jonas Hassen Khemiris text om samtal och möten med en lite snurrig mormor.


Anneli Carlsson

torsdag 20 april 2017

Spännande ungdomsbok - "Askfödd" av Sabaa Tahir




Efter en lång lässvacka var det denna bok som väckte läslusten igen. En ungdomsroman som tar med läsaren långt bort till en annan plats och en annan tid. Vi kastas direkt in i handlingen när vi får följa Laia genom hennes livs värsta natt. Soldater ledda av en ”Mask” – en slags supersoldat anfaller en natt och dödar hennes morföräldrar och för bort hennes bror. Laia lyckas fly och måste nu hitta ett sätt att överleva samt försöka rädd sin bror. Samtidigt får vi följa Elias, som snart är färdig ”mask”, men som tänker desertera och fly. Elias har fått hela sitt liv utstakat framför sig av sin familj som tillhör de mäktigaste i riket. Men han vill inte bli som sin morfar eller sin blodtörstiga mamma och ser ingen annan utväg än att fly. Men det är inte lätt att fly från sitt öde och Laia får det inte heller lätt i jakten på någon som kan hjälpa henne hitta sin bror.
Historien är spännande och skriven med ett driv som gör att man vänder sida efter sida i spänning. Boken är första delen i en serie, Aska och Eld, och nu under våren kommer del två Eldmärkt att släppas.


/Carola

torsdag 13 april 2017

Utvalda dagar






I tider då utbudet av deckare och så kallade feel-good romaner verkar outsinligt, vill jag fästa uppmärksamheten på en alldeles annorlunda bok: Walt Whitmans Utvalda dagar.
Walt Whitman var en av Amerikas stora poeter, kanske den allra störste. Hans mest kända diktsamling” Leaves of grass” sägs ha inspirerat åtskilliga senare poeter.
I den här boken ”Utvalda dagar” berättar Whitman om just utvalda dagar, dagar under inbördeskriget där Whitman gjorde en insats för att hjälpa till med vårdandet av sårade, dagar för de stora slagen vid Bull Run och Gettysburg. Han skriver om sin stora beundran för Abraham Lincoln och förlusten av presidenten den 15 april 1865.
Men förutom funderingar över kriget så handlar boken mest om Whitmans glädje över naturen. Det är också naturen som till slut läker hans, som man kan uppfatta det, depression efter krigsåren. Han skriver om landsvägens lockelse, om flyttfåglar vid midnatt och om humlor. Under maj månad, sittande under ett vildkörsbärsträd skriver Whitman ”omvärvd av det djupa musikaliska brummandet från humlor som jagar, balanserar, ilar hit och dit omkring mig i hundratal – stora gynnare i lätta gula jackor, väldiga glänsande svällande kroppar – trubbiga ansikten och genomskinliga vingar – och deras oupphörliga mäktiga djupa brummande
Walt Whitmans bok "Utvalda dagar", i översättning av Gunnar Harding, är en tunn liten bok med betraktelser, var och en på en eller ett par sidor. Perfekt för lite stillsam läsning av några betraktelser i taget.


Anneli Carlsson

torsdag 6 april 2017

En högtidsstund för dig som gillar Håkan Nesser



Håkan Nesser har skrivit en spänningsroman i bruksmiljö. Staden heter K- och historien utspelas i mitten av 1990-talet.
Kallmann arbetar under många år på en skola i staden K-, någonstans i norra Sverige, där han blir uppskattad och hyllad av sina elever. Efter hans plötsliga död i ett ödehus (kanske är det en olyckshändelse, kanske något annat) efterträds han på skolan av Leon Berger som har mist sin fru och dotter i en fartygsolycka och hoppas kunna starta ett nytt liv i K.
Leon Berger blir nyfiken på Eugen Kallmann och hans mystiska död. Intresset växer när han hittar Kallmanns dagböcker och får med sig kuratorn Ludmilla och kollegan Igor i sin spaning efter vem Kallmann egentligen var. Och vad som är sant i dagboken.

Det är en mycket nessersk värld, med lätt skruvade personer och lager på lager av händelser, i en skickligt sammantvinnad intrig. I skolan finns främlingsfientliga strömningar och hakkors på skolans väggar. Hur hänger allt ihop? Man dras in i historien.
Berättartekniska har Nesser låtit varje person berätta – vilket blir ändå tydligare när man som jag lyssnar på boken och de manliga personerna läses av Tomas Bolme och de kvinnliga av Anna Maria Käll.


Maria A 

torsdag 30 mars 2017

Utedasset





Lilletorp är så gammalt och omodernt att det inte finns några grävda avloppsledningar…
Boken handlar om Svea och Holger som är pensionärer. Syskonparet har vuxit upp tillsammans på Lilletorp. Svea bor fortfarande kvar, men Holger har en lägenhet i staden och flyttar ut i lillstugan på Lilletorp under sommaren. Svea och Holger är mycket olika varandra. Svea gör i första hand det hon tycker är roligt, istället för att t.ex. städa. Holger däremot tycker om ordning och reda. Han vill ha kontroll på saker och ting. Svea tycker att det går till överdrift ibland. Holger plockar och städar i lillstugan och tar sig sällan tid till att göra något roligt.
Svea tycker om sitt utedass. Det är ombonat och trivsamt med gardiner och blommor. Här kan hon sitta i lugn och ro och det tycker Svea om. Kommunen säger att det förorenar naturen, så de har bestämt att dasset skall rivas. Svea har protesterat mot detta.
Vid ett tillfälle när Kalle Almgren från miljökontoret är på besök tar Holger emot eftersom Svea inte är hemma. Holger vet inte att Svea just kommit hem med bussen, men att hon gömt sig för att hon inte vill prata med Kalle. Kalle lånar det dass som han sagt inte får användas mer och detta gör Svea arg. Hon smyger fram och öppnar luckan på baksidan och sticker upp brännässlor i rumpan på Kalle. Kalle hoppar ut genom dassdörren med ett tjut…
Jag tycker att boken är lagom lång för att få en härlig lässtund tillsammans. Den rolig men har även något att lära oss. Nämligen att vara rädd om vår natur. Det är spännande att möta Svea och Holger som är så olika men ändå visar att de tycker så mycket om varandra.
En annorlunda och härlig berättelse som jag under läsningens gång funderade ”hur skall detta sluta”. Men jag måste säga att jag blev glatt överraskad.



/Ett läsombud inom LSS

torsdag 23 mars 2017

Det vi inte visste var lycka...




Julie är 20 år och ensamstående mamma. Hon jobbar i kassan på ett snabbköp. Inget roligt jobb, opålitliga arbetskamrater och en vedervärdig chef, men hon står ut för Lulus skull. Lulu är hennes treårige son.
Den här dagen har Julie varit inkallad till chefen och nästan blivit av med jobbet på grund av en incident som inte var hennes fel. När hon kommer tillbaks till kassan hamnar en ovanligt vänlig och ovanligt ovan kund framför henne. Paul är nyskild och har ingen större vana vid snabbköp. Han har missat att väga sina äpplen och sedan lyckas han väga dem som druvor. Kön växer och Julie känner sig missmodig, trots leendet från kunden kryper en tår fram.
Denna tår gör att Paul bestämmer sig för att bjuda henne på middag, Julie är tveksam till att tacka ja. Paul är ju trots allt en vilt främmande karl som skulle kunna vara hennes pappa, men hon tackar ja och detta leder till en bekantskap som i grunden kommer att förändra deras liv. 
Paul och hans son som håller på att återhämta sig från en tragedi ska åka på semester till Pauls sommarhus i Bretagne. Paul bestämmer sig hastigt och lustigt för att bjuda med Julie och Lulu till huset, detta utan att Jerome (som sonen heter) vet om det.
Julie tvekar återigen även detta är ju lite galet, att åka med två främmande män på semester, men hon bestämmer sig att åka med för att Lulu ska få se havet.

Detta är en berättelse om hur bräckligt livet kan vara men också en berättelse fylld av ömhet och hopp, skriven med ganska kärv humor.

Ann-Sofie

torsdag 16 mars 2017

Det blödande hjärtat





Andrew Taylor är en brittisk författare som mycket välförtjänt vann Svenska Deckarakademins pris för 2009 års bästa översatta kriminalroman, Det blödande hjärtat. Han har arbetat som båtbyggare, lärare, bibliotekarie och frilansredaktör. Sedan 1981 ägnar han sig åt författandet på heltid.
Vad är det som händer på Bleeding Heart Square? Året är 1934 och lady Lydia Langstone flyr från sitt vackra hem och sin våldsamme make. Hon flyr till ett nedgånget hus på Bleeding Heart Square i London. Hon har ingen annanstans att vända sig än till sin far som hon knappt känner. Kapten Ingleby-Lewis bor på ett sjaskigt lägenhetshotell på nummer sju och nu ska hon bygga sin egen tillvaro som oberoende arbetande kvinna. Men vad Lydia inte vet är att Bleeding Heart Square är fullt av mörka gåtor. Vad hände med miss Penhow, den ensamstående medelålders kvinnan som äger huset och som försvann för fyra år sedan? Varför står en mystisk civilklädd polis och bevakar området? Vad är det som gör journalisten Rory Wentwood så angelägen om att få kontakt med Miss Penhow? Och varför får Joseph Serridge, den som sist såg miss Penhow i livet, paket med ruttnande hjärtan skickade till sig? Enligt legenden dansade djävulen en gång på Bleeding Heart Square - och nu verkar återigen mörka krafter ha tagit över huset ...

Maria S




torsdag 2 mars 2017

En mycket tänkvärd bok om ett Europa i krig




 ”Världen av igår”, skriven av den en gång hyllade och mycket läste österrikiske författaren Stefan Zweig. Detta är en författarbiografi och kan läsas som en sådan men det kanske allra viktigaste med boken är det tidsdokument som den utgör.
 Visst finns det tankegångar i boken som känns lite dåtida, men mycket av tankarna och oron han ger uttryck för tror jag kan äga giltighet även idag. Boken skrevs mitt under brinnande krig, den kom ut första gången i Stockholm 1942. Den skrevs av en man som sett det första världskrigets katastrof, mellankrigstidens hyperinflation och arbetslöshet och sedan spirandet av nationalsocialismen.  Så här skriver Stefan Zweig om nationalsocialismen:
 ”För nationalsocialismen med sin skrupelfria bedrägeriteknik aktade sig noga för att visa sina syftens hela radikalism innan världen blivit härdad. Så tillämpade den helt försiktigt sin metod: alltid bara en liten dos, och efter dosen en kort paus. Alltid bara ett enda piller och så ett ögonblicks avvaktan för att se om att det varit för starkt, eller om världens samvete skulle tåla även denna dos. Och när det europeiska samvetet – till vår civilisations skam och skada – ivrigt betonade att dessa våldshandlingar inte angick det, eftersom de begicks ”på andra sidan gränsen”, blev doserna allt kraftigare, tills hela Europa till slut gick under”
Stefan Zweig som var av judisk härkomst var efter Hitlers maktövertagande tvungen att lämna Österrike, han bosatte sig i Brasilien där han skrev den här boken, fritt utifrån sitt eget minne. När boken var klar tog han och hans hustru sitt liv.

Det här är en bok som inte lämnar någon oberörd tror jag. Nu, efter kriget så vet vi ju alla om de omänskligheter som utspelade sig då men här är en person som redan i samtiden såg och förtvivlade över Tyskland vägval och vad det innebar för hela Europa.

Anneli C

torsdag 23 februari 2017

Spännande och lite övernaturligt om två flickor och deras mystiska samband...


För några år sedan gjorde Muriel Barbery litterär succé med Igelkottens elegans och nu finns hennes senaste bok, Alvernas liv, översatt till svenska.
För alla som älskade hennes Igelkottens elegans blir det något av en förvåning om de förväntar sig något liknande i Alvernas liv. En förvåning som i så fall delas med författaren själv. I en intervju i New York Times uttrycker hon själv sin förvåning över vilken sorts bok hon skrivit. Spännande med författare som lyckas förnya sig och överraska sig själva.
Men vad är det då för en sort bok?
Jag skulle vilja beskriva den som en saga. Här finns kampen mellan det som kan ses som det goda och det onda, här finns magin och ett händelseförlopp som trotsar det logiska. Här finns drömmen och verkligheten om vartannat och här finns spänningen och här finns tydliga rötter ner i folktro.

I händelsernas mitt finns två adopterade flickor. Clara växer upp i en bergsby i Apenninerna i Italien. Hon är en egen, lite udda, personlighet som ändå passar in i byn. Hennes uppväxt präglas av det ordinära tills hon en dag sätts framför kyrkans nya piano:
”Flickans händer var finlemmade och graciösa, kanske ovanligt stora för ett barn som hade fyllt tio år så sent som i november, men extremt böjliga. Hon höll dem, som sig bör, ovanför tangenterna innan hon skulle börja spela sitt stycke, lät dem vila i luften ännu ett ögonblick då de båda männen fick en känsla av att en egendomlig vindpust svepte genom kyrkan. Så sänkte hon händerna. Då kom stormen …”
Maria växer upp i en liten by i norra Frankrike, omgiven av kärlek och omtanke från de som kommit att bli hennes familj. Alla i byn är medvetna om att Maria bär på speciella förmågor och står i anknytning till naturen på ett sätt som inte är mänskligt. Detta accepteras med en jordnära och enkel fattning. Livet i byn är i sig självt väldigt nära naturen och Maria ses som den naturliga länken.
Det blir snart uppenbart att det finns ett mystiskt samband mellan de båda flickorna. Bakom vår mänskliga fattningsförmåga drar det ihop sig till den stora drabbningen mellan det övernaturliga och det profana. Utan att någon gång egentligen träffas måste flickorna tillsammans kämpa mot de mörka krafter som hotar människorna.
Författarinnan är i grunden filosofilärare och jag skulle vilja påstå att det märks. I sin berättelse hanterar hon konflikten mellan moderniteten och idealbilden av det gamla, mellan industrialiseringens rovdrift av naturresurser och naturens egenvärde. Allt förlagt i en tid som jag tolkar som 1800-tal och i en språklig dräkt som både fascinerar och förstärker berättelsen. Många gånger skildras handlingsförlopp som egentligen är omöjliga men som genom Muriels ord blir begripliga. Det är vackert. Det är poetiskt.

Jag skall erkänna att det är en berättelse och ett språk som utmanar mig som läsare och den kräver att man är sugen på att läsa den. Men läsupplevelsen och nyfikenheten finns där hela tiden. Det går inte att släppa historien när jag som läsare väl kommit in i den och jag väntar otåligt på den avslutande del två författaren lovat.

torsdag 16 februari 2017

Bortglömd pärla




Det finns många romaner med handlingen förlagd till Berlin och nyligen kom en nyutgåva av boken ”Tillbaka till Berlin”. Den gavs ut första gången 1958 och författaren är Emanuel Litvinoff. Litvinoffs föräldrar flydde undan Odessas pogromer. Han föddes själv i London och uppväxten gjorde honom medveten om det judiska arvet, vilket speglar sig i hans författarskap.
Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens Berlin. Martin Stone återvänder till Berlin som hans föräldrar flydde 1938. Han har växt upp i Londons judiska ghetto men vill nu försöka få tillbaks familjens förmögenhet som nazisterna stal. Men det är inte lätt – känslomässigt- att återvända till Tyskland. Han är fylld av vrede och har svårt att känna några positiva känslor för tyskarna. Men så förälskar han sig i en ung tyska…
Bokens andra huvudperson är teatermannen Hugo Krantz. Innan kriget var han en stor stjärna i Berlins nattliv, men som jude drabbades även han hårt när nazisterna tog över. Liksom Martin Stone försöker han frigöra sig från sitt hat mot tyskarna och känner ett tvång att söka efter sin ungdomskärlek Putzi. Putzi som gjorde karriär i SS förrådde och svek Hugo. Men Hugo kan inte släppa sina känslor och drivs vidare i sitt sökande efter Putzi.
Det är verkligen en läsvärd bok. Om ett smärtsamt förflutet och en inblick i femtiotalets Berlin. Vi befinner oss i Berlin under tiden mellan kriget och muren. Förutom det historiska så finns även en spänning i boken. Vem kan man lita på, vem gjorde vad under kriget. Vi får läsa om huvudpersonerna starka känslor och kan förstå hur svårt det måste vara att förlåta det fruktansvärda som har hänt. Men kan man hata ett helt folkslag eller går det att förlåta och våga lita på människor man möter?


Katrin A

fredag 10 februari 2017

Spännande som en deckare...



Tycker du inte om deckare? Läs då den här. En skickligt berättad, rolig och skrämmande roman - som råkar innehålla en brottsutredning.
Vi befinner oss på en återvändsgata i en förort i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan och många anklagar en ensamstående man på gatan, Walter. Men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade.
Grace och Tilly försöker ta reda på vad som har hänt med mrs Creasy, och räknar ut att de med Guds hjälp bör kunna hitta henne. För prästen säjer ju: Gud vet allt och finns överallt. Gud kan skilja fåren från getterna. Men människorna är det lite svårare med.
Så Grace och Tilly går på besök i husen längs gatan, bjuder in sig själva på te och försöker hitta Gud. Det finns gott om hemligheter på gatan. Det visar sig att alla tycks ha något att dölja. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sånt som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig. I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.

Joanna Cannon är en engelsk författare och psykiatriker: Hennes hyllade debutroman problemet med får och getter, stod för vårens stora litterära succé i England. Det är en härlig roman med en levande känsla av sjuttiotal. En roman med ett allvarligt och viktigt budskap. Att människor i inbillad godhet kan bli nästan hur onda som helst. 

Maria S

torsdag 2 februari 2017

Arthur : gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem



Det här är en bok för alla som gillar djur och ”strapatsböcker”. De flesta har säkert redan hört talas om den här historien för den var ganska omskriven i kvällstidningarna när den inträffade.
Mikael Lindnord är multisportare vilket innebär att man med ett lag är ute i oländig terräng och går, springer, cyklar, paddlar osv i flera dygn.
Mikael och hans lagkamrater är i Ecuador och tävlar i VM och en dag när de sitter ner för att äta är det en hund som ligger och tittar på dem, Mikael bestämmer sig för att ge den några köttbullar och då blir de adopterade av hunden, han följer med dem genom lera, över berg och på vattnet där han faktiskt håller på att drunkna i sitt försök att följa med dem.

När de väl kommer i mål känner Mikael att han inte kan lämna hunden och då börjar kampen för att få ta med honom till Sverige.

Ann-Sofie Hj

torsdag 26 januari 2017

Boktips till helgen!



Går det att skriva en makalöst vacker berättelse om den ändå handlar om krig och alla de grymheter som alla krig rymmer? Ja, det har sannerligen Anthony Doerr lyckats med i sin prisade roman ” Ljuset vi inte ser”.
Kriget i berättelsen är andra världskriget och platsen är Saint Malo vid kusten i Bretagne. Hit kommer den blinda flickan Marie-Laure tillsammans med sin far. De flyr från det ockuperade Paris till Saint Malo och till flickans gammelfarbror Etienne. Fadern, låssmed på museum i Paris och en fantastisk miniatyrmakare lär sin blinda dotter att hitta i den nya staden med hjälp av en miniatyrskapelse med detaljerade gator och hus. Något som kommer att få stor betydelse för Marie-Laure då Saint Malo till slut bombas sönder och samman. Parallellt med berättelsen om Marie-Laure och hennes pappa får vi som läsare lära känna barnhemspojken Werner som för att undgå att hamna i kolgruvorna strävar efter att bli antagen till Hitlerjugend. Werners intresse och stora fallenhet för radiokommunikation ger honom en plats i armen. Det är också radiovågor som till slut sammanlänkar den franska flickans och den tyska pojkens öden.  Diamanten ”lågornas hav” och den förbannelse som är knuten till ädelstenen löper som en röd tråd genom berättelsen.

Det här är en spännande, vacker och gripande berättelse om en mörk tid i Europa.
Anneli C

torsdag 19 januari 2017

Spännande läsning!




Den här boken har jämförts med Gone girl och Kvinnan på tåget, så gillade du någon av dem så gillar du denna! Den hamnar alltså i kategorin thriller. I slutet av boken berättar författaren hur hon ofta funderat på kvinnan bakom männen som är misstänkta för svåra brott fungerar. Hon skriver historien om Jean som lever i ett fridfullt äktenskap och tror på mannen Glen när han bedyrar att han är oskyldig till att den lilla söta Bella är försvunnen. Ja det är det som läsaren funderar på – är han skyldig eller är det hon själv som är ofrivilligt barnlös, eller den skumme mannen som gick på gatan utanför trädgården som hon försvann ifrån.
Boken börjar med att Jean har blivit fri att berätta vad som verkligen hände för hennes man har dött i en olycka. Hon är änka.
Man följer tre olika personer genom de snabb-bläddrande sidorna: Kapitlen har rubrikerna: Änkan, Kriminalkommissarien och Reportern. Änkan Jean har fått sitt liv uthängt i offentligheten på grund av pressbevakningen. Hon har egentligen inget liv, utan gömmer sig. Sen är det Reportern Kate som vill ha sitt scoop och har en otrolig förmåga att skapa förtroende hos sina ”offer”. Kriminalkommissarien Sparkes är övertygad om Glens skuld men har många motgångar genom boken, han får till och med lämna sin tjänst en period på grund av det här fallet. Jag förstår att en polis verkligen kan fastna i ett fall och fundera på vad som kan ha gått snett i brottsutredningen. Om den misstänkte är skyldig – kan han slå till igen? Det nästan knäcker den här polisen som har egna barn.

Spännande bok som också är en debut – kanske kan det bli fler?

Maria A

torsdag 12 januari 2017

Linnea tipsar!



Utspelar sig på Irland under ett sextiotal där vi som läsare bara får små tidsmarkörer i småsaker och händelser. Nora Webster har förlorat sin man, som blev sjuk och dog. Fyra barn, två utflugna döttrar, två hemmavarande pojkar.
I det lilla katolska samhället Enniscorthy är Dödens ritualer viktiga. Där besöker alla den sörjande, lämnar kondoleanser och beklagar sorgen. Varje kväll har Nora tagit emot grannar, släktingar, bekanta som sitter och ska prata, som tycker och vill ge råd. Hon måste behärska sig. När ska hon få sörja?  Hur ska hon markera, för att de ska lämna henne ifred utan att vara otrevlig, besvärlig - den konsten.

Hon orkar inte prata. Måste börja jobba, försörja, måste vara tacksam, måste ta emot hjälp. Kan kanske frigöra sig och ta egna beslut. Men Nora är inte svag. Läsaren märker det direkt i hur hon betraktar världen och hennes integritet - hur hon börjar våga. Hon är både modig och svår, lite rivjärn. Inte en enkel personlighet. Särskilt i relationen till sina barn är hon intressant i sitt sätt att släppa dem lösa men samtidigt försvara dem hetsigt om något händer dem. Hon är fast i småstadens förväntningar på en änka. Boken om henne är resa att följa med på.

Det är stillsamt berättat, ett stilla liv men med ständig nerv i beskrivningarna om staden och relationerna mellan människorna. Nora ser, ser människornas små egenheter, de vet ju allt i den lilla byn.
Denna roman bjuder inte på stor dramatik men en stor insiktsfullhet om det ständigt pågående livet. Och konsten i livet - hur musiken hjälper Nora Webster, hur den ger henne självsäkerhet och en grund i sorgearbetet

Colm Toibin skriver om sin stad, sin mor, sin förlorade far, sin bror. Han berättar att han minns de åren så skarpt att det var svårt att skriva om eftersom minnena var så exakta att beskrivningen alltid blev skev. Han började arbeta på boken redan 2000.  Han tänkte på den under ett decennium och skrev lite då och då. I arbetet med Nora Webster fann han andra böcker att skriva som cirklade runt Nora Websters teman, om familj, saknad och sorg. När han läste om de första kapitlen fick han idén till boken Brooklyn som blev film förra året och handlar om en flicka som lämnar Enniscorthy för New York. En ny favoritförfattare!

torsdag 5 januari 2017

2017 års första boktips.


 En trevlig bok som har funnits med ett antal år är: Riddarna kring Dannys bord. Tortilla Flat som originaltiteln lyder skrevs 1935 av den amerikanske författaren och senare nobelpristagaren John Steinbeck.  Berättelsen handlar om några dagdrivare i kuststaden Monterey i Kalifornien. De är sk. paisanos, enligt Steinbeck, en blandning av spanskt, indianskt, mexikanskt och lite kaukasiskt blod.  ”Paisanos är kemiskt rena från kommersialism, de står fria gentemot det amerikanska affärslivets invecklade system, och eftersom de inte äger något som kan stjälas, exploateras eller intecknas har de sluppit allvarligare angrepp från detta system”
Bekymren börjar för Danny och hans vänner då de kommer hem efter att de gjort sin, tvivelaktiga, insats i kriget. Då upptäcks att Danny blivit arvtagare till sin farfars hus och därmed, plötsligt, inte en rik man, men en man med tak över huvudet. Så får även Dannys vänner, Pilon, Pablo, Jesus Maria, Sjörövarn och Big Joe Portagee. Plötsligt blir livet lite mer komplicerat då man plötsligt skall försöka betala hyra när allt man tycker sig behöva är ett gallon vin eller två. Detta är en humoristisk berättelse om vännerna som på alla sätt försöker bistå sin vän Danny men som i slutändan alltid hamnar i svårigheter på grund av sin längtan efter frihet och framförallt lite mera vin.


Anneli Carlsson