
Är inte det en helt fantastisk egenskap att kunna läsa - och att man får läsa hur man vill.
En bekant till mig läser väldigt ofta slutet först, liksom för att få ett större sug på att se hur historien utvecklar sig för att komma dit. En hel del andra skulle aldrig läsa slutet först, en bok ska läsas från första till sista sidan. Vissa har lärt sig att skumma igenom berättelsen och ändå minnas vissa detaljer som för dem framåt i berättelsen.
Någon läser sakta och lägger med möda ord till ord till mening till berättelse och andra kan ha en bok i köket, någon vid sängen och helst en till på en bra läsplats.
En fråga man ofta får på biblioteket är "Har du någon bok att rekommendera?" Det är klart jag har! Jag läser bara bra böcker - enligt mig. Men att rekommendera åt någon annan är svårt, jag gör det gärna men lägger alltid till brasklappen att du behöver inte läsa färdigt den om du inte tycker om den! Det är också en fördel med en bok, du behöver inte avsluta, den kan ligga länge och vänta på dig utan att klaga, möjligen att den samlar på sig lite damm och diskret nyser när den tycker det är dags att bli läst.
Kom hit och botanisera i hyllorna! En del besökare letar upp de smalaste bokryggar de kan hitta, en del har lärt sig att en sliten bok betyder att många läst den och att det förmodligen visar på att den är bra, och andra vill ha det nya fräscha.
Ett litet boktips:
Just nu läser jag The palace of laughter av Jon Berkely, en spännande ungdomsbok på engelska. En föräldralös kille, Miles, eller Selim som han kallar sig ibland, träffar en 400 år gammal sångängel, Little, och tillsammans jagar de ett riktigt otäckt cirkusgäng för att rädda sina vänner. Boken finns inte översatt till svenska men såg spännande ut och det är den.
Trevlig bokvår! //Marianne