torsdag 23 februari 2017

Spännande och lite övernaturligt om två flickor och deras mystiska samband...


För några år sedan gjorde Muriel Barbery litterär succé med Igelkottens elegans och nu finns hennes senaste bok, Alvernas liv, översatt till svenska.
För alla som älskade hennes Igelkottens elegans blir det något av en förvåning om de förväntar sig något liknande i Alvernas liv. En förvåning som i så fall delas med författaren själv. I en intervju i New York Times uttrycker hon själv sin förvåning över vilken sorts bok hon skrivit. Spännande med författare som lyckas förnya sig och överraska sig själva.
Men vad är det då för en sort bok?
Jag skulle vilja beskriva den som en saga. Här finns kampen mellan det som kan ses som det goda och det onda, här finns magin och ett händelseförlopp som trotsar det logiska. Här finns drömmen och verkligheten om vartannat och här finns spänningen och här finns tydliga rötter ner i folktro.

I händelsernas mitt finns två adopterade flickor. Clara växer upp i en bergsby i Apenninerna i Italien. Hon är en egen, lite udda, personlighet som ändå passar in i byn. Hennes uppväxt präglas av det ordinära tills hon en dag sätts framför kyrkans nya piano:
”Flickans händer var finlemmade och graciösa, kanske ovanligt stora för ett barn som hade fyllt tio år så sent som i november, men extremt böjliga. Hon höll dem, som sig bör, ovanför tangenterna innan hon skulle börja spela sitt stycke, lät dem vila i luften ännu ett ögonblick då de båda männen fick en känsla av att en egendomlig vindpust svepte genom kyrkan. Så sänkte hon händerna. Då kom stormen …”
Maria växer upp i en liten by i norra Frankrike, omgiven av kärlek och omtanke från de som kommit att bli hennes familj. Alla i byn är medvetna om att Maria bär på speciella förmågor och står i anknytning till naturen på ett sätt som inte är mänskligt. Detta accepteras med en jordnära och enkel fattning. Livet i byn är i sig självt väldigt nära naturen och Maria ses som den naturliga länken.
Det blir snart uppenbart att det finns ett mystiskt samband mellan de båda flickorna. Bakom vår mänskliga fattningsförmåga drar det ihop sig till den stora drabbningen mellan det övernaturliga och det profana. Utan att någon gång egentligen träffas måste flickorna tillsammans kämpa mot de mörka krafter som hotar människorna.
Författarinnan är i grunden filosofilärare och jag skulle vilja påstå att det märks. I sin berättelse hanterar hon konflikten mellan moderniteten och idealbilden av det gamla, mellan industrialiseringens rovdrift av naturresurser och naturens egenvärde. Allt förlagt i en tid som jag tolkar som 1800-tal och i en språklig dräkt som både fascinerar och förstärker berättelsen. Många gånger skildras handlingsförlopp som egentligen är omöjliga men som genom Muriels ord blir begripliga. Det är vackert. Det är poetiskt.

Jag skall erkänna att det är en berättelse och ett språk som utmanar mig som läsare och den kräver att man är sugen på att läsa den. Men läsupplevelsen och nyfikenheten finns där hela tiden. Det går inte att släppa historien när jag som läsare väl kommit in i den och jag väntar otåligt på den avslutande del två författaren lovat.

torsdag 16 februari 2017

Bortglömd pärla




Det finns många romaner med handlingen förlagd till Berlin och nyligen kom en nyutgåva av boken ”Tillbaka till Berlin”. Den gavs ut första gången 1958 och författaren är Emanuel Litvinoff. Litvinoffs föräldrar flydde undan Odessas pogromer. Han föddes själv i London och uppväxten gjorde honom medveten om det judiska arvet, vilket speglar sig i hans författarskap.
Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens Berlin. Martin Stone återvänder till Berlin som hans föräldrar flydde 1938. Han har växt upp i Londons judiska ghetto men vill nu försöka få tillbaks familjens förmögenhet som nazisterna stal. Men det är inte lätt – känslomässigt- att återvända till Tyskland. Han är fylld av vrede och har svårt att känna några positiva känslor för tyskarna. Men så förälskar han sig i en ung tyska…
Bokens andra huvudperson är teatermannen Hugo Krantz. Innan kriget var han en stor stjärna i Berlins nattliv, men som jude drabbades även han hårt när nazisterna tog över. Liksom Martin Stone försöker han frigöra sig från sitt hat mot tyskarna och känner ett tvång att söka efter sin ungdomskärlek Putzi. Putzi som gjorde karriär i SS förrådde och svek Hugo. Men Hugo kan inte släppa sina känslor och drivs vidare i sitt sökande efter Putzi.
Det är verkligen en läsvärd bok. Om ett smärtsamt förflutet och en inblick i femtiotalets Berlin. Vi befinner oss i Berlin under tiden mellan kriget och muren. Förutom det historiska så finns även en spänning i boken. Vem kan man lita på, vem gjorde vad under kriget. Vi får läsa om huvudpersonerna starka känslor och kan förstå hur svårt det måste vara att förlåta det fruktansvärda som har hänt. Men kan man hata ett helt folkslag eller går det att förlåta och våga lita på människor man möter?


Katrin A

fredag 10 februari 2017

Spännande som en deckare...



Tycker du inte om deckare? Läs då den här. En skickligt berättad, rolig och skrämmande roman - som råkar innehålla en brottsutredning.
Vi befinner oss på en återvändsgata i en förort i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan och många anklagar en ensamstående man på gatan, Walter. Men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade.
Grace och Tilly försöker ta reda på vad som har hänt med mrs Creasy, och räknar ut att de med Guds hjälp bör kunna hitta henne. För prästen säjer ju: Gud vet allt och finns överallt. Gud kan skilja fåren från getterna. Men människorna är det lite svårare med.
Så Grace och Tilly går på besök i husen längs gatan, bjuder in sig själva på te och försöker hitta Gud. Det finns gott om hemligheter på gatan. Det visar sig att alla tycks ha något att dölja. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sånt som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig. I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.

Joanna Cannon är en engelsk författare och psykiatriker: Hennes hyllade debutroman problemet med får och getter, stod för vårens stora litterära succé i England. Det är en härlig roman med en levande känsla av sjuttiotal. En roman med ett allvarligt och viktigt budskap. Att människor i inbillad godhet kan bli nästan hur onda som helst. 

Maria S

torsdag 2 februari 2017

Arthur : gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem



Det här är en bok för alla som gillar djur och ”strapatsböcker”. De flesta har säkert redan hört talas om den här historien för den var ganska omskriven i kvällstidningarna när den inträffade.
Mikael Lindnord är multisportare vilket innebär att man med ett lag är ute i oländig terräng och går, springer, cyklar, paddlar osv i flera dygn.
Mikael och hans lagkamrater är i Ecuador och tävlar i VM och en dag när de sitter ner för att äta är det en hund som ligger och tittar på dem, Mikael bestämmer sig för att ge den några köttbullar och då blir de adopterade av hunden, han följer med dem genom lera, över berg och på vattnet där han faktiskt håller på att drunkna i sitt försök att följa med dem.

När de väl kommer i mål känner Mikael att han inte kan lämna hunden och då börjar kampen för att få ta med honom till Sverige.

Ann-Sofie Hj

torsdag 26 januari 2017

Boktips till helgen!



Går det att skriva en makalöst vacker berättelse om den ändå handlar om krig och alla de grymheter som alla krig rymmer? Ja, det har sannerligen Anthony Doerr lyckats med i sin prisade roman ” Ljuset vi inte ser”.
Kriget i berättelsen är andra världskriget och platsen är Saint Malo vid kusten i Bretagne. Hit kommer den blinda flickan Marie-Laure tillsammans med sin far. De flyr från det ockuperade Paris till Saint Malo och till flickans gammelfarbror Etienne. Fadern, låssmed på museum i Paris och en fantastisk miniatyrmakare lär sin blinda dotter att hitta i den nya staden med hjälp av en miniatyrskapelse med detaljerade gator och hus. Något som kommer att få stor betydelse för Marie-Laure då Saint Malo till slut bombas sönder och samman. Parallellt med berättelsen om Marie-Laure och hennes pappa får vi som läsare lära känna barnhemspojken Werner som för att undgå att hamna i kolgruvorna strävar efter att bli antagen till Hitlerjugend. Werners intresse och stora fallenhet för radiokommunikation ger honom en plats i armen. Det är också radiovågor som till slut sammanlänkar den franska flickans och den tyska pojkens öden.  Diamanten ”lågornas hav” och den förbannelse som är knuten till ädelstenen löper som en röd tråd genom berättelsen.

Det här är en spännande, vacker och gripande berättelse om en mörk tid i Europa.
Anneli C

torsdag 19 januari 2017

Spännande läsning!




Den här boken har jämförts med Gone girl och Kvinnan på tåget, så gillade du någon av dem så gillar du denna! Den hamnar alltså i kategorin thriller. I slutet av boken berättar författaren hur hon ofta funderat på kvinnan bakom männen som är misstänkta för svåra brott fungerar. Hon skriver historien om Jean som lever i ett fridfullt äktenskap och tror på mannen Glen när han bedyrar att han är oskyldig till att den lilla söta Bella är försvunnen. Ja det är det som läsaren funderar på – är han skyldig eller är det hon själv som är ofrivilligt barnlös, eller den skumme mannen som gick på gatan utanför trädgården som hon försvann ifrån.
Boken börjar med att Jean har blivit fri att berätta vad som verkligen hände för hennes man har dött i en olycka. Hon är änka.
Man följer tre olika personer genom de snabb-bläddrande sidorna: Kapitlen har rubrikerna: Änkan, Kriminalkommissarien och Reportern. Änkan Jean har fått sitt liv uthängt i offentligheten på grund av pressbevakningen. Hon har egentligen inget liv, utan gömmer sig. Sen är det Reportern Kate som vill ha sitt scoop och har en otrolig förmåga att skapa förtroende hos sina ”offer”. Kriminalkommissarien Sparkes är övertygad om Glens skuld men har många motgångar genom boken, han får till och med lämna sin tjänst en period på grund av det här fallet. Jag förstår att en polis verkligen kan fastna i ett fall och fundera på vad som kan ha gått snett i brottsutredningen. Om den misstänkte är skyldig – kan han slå till igen? Det nästan knäcker den här polisen som har egna barn.

Spännande bok som också är en debut – kanske kan det bli fler?

Maria A

torsdag 12 januari 2017

Linnea tipsar!



Utspelar sig på Irland under ett sextiotal där vi som läsare bara får små tidsmarkörer i småsaker och händelser. Nora Webster har förlorat sin man, som blev sjuk och dog. Fyra barn, två utflugna döttrar, två hemmavarande pojkar.
I det lilla katolska samhället Enniscorthy är Dödens ritualer viktiga. Där besöker alla den sörjande, lämnar kondoleanser och beklagar sorgen. Varje kväll har Nora tagit emot grannar, släktingar, bekanta som sitter och ska prata, som tycker och vill ge råd. Hon måste behärska sig. När ska hon få sörja?  Hur ska hon markera, för att de ska lämna henne ifred utan att vara otrevlig, besvärlig - den konsten.

Hon orkar inte prata. Måste börja jobba, försörja, måste vara tacksam, måste ta emot hjälp. Kan kanske frigöra sig och ta egna beslut. Men Nora är inte svag. Läsaren märker det direkt i hur hon betraktar världen och hennes integritet - hur hon börjar våga. Hon är både modig och svår, lite rivjärn. Inte en enkel personlighet. Särskilt i relationen till sina barn är hon intressant i sitt sätt att släppa dem lösa men samtidigt försvara dem hetsigt om något händer dem. Hon är fast i småstadens förväntningar på en änka. Boken om henne är resa att följa med på.

Det är stillsamt berättat, ett stilla liv men med ständig nerv i beskrivningarna om staden och relationerna mellan människorna. Nora ser, ser människornas små egenheter, de vet ju allt i den lilla byn.
Denna roman bjuder inte på stor dramatik men en stor insiktsfullhet om det ständigt pågående livet. Och konsten i livet - hur musiken hjälper Nora Webster, hur den ger henne självsäkerhet och en grund i sorgearbetet

Colm Toibin skriver om sin stad, sin mor, sin förlorade far, sin bror. Han berättar att han minns de åren så skarpt att det var svårt att skriva om eftersom minnena var så exakta att beskrivningen alltid blev skev. Han började arbeta på boken redan 2000.  Han tänkte på den under ett decennium och skrev lite då och då. I arbetet med Nora Webster fann han andra böcker att skriva som cirklade runt Nora Websters teman, om familj, saknad och sorg. När han läste om de första kapitlen fick han idén till boken Brooklyn som blev film förra året och handlar om en flicka som lämnar Enniscorthy för New York. En ny favoritförfattare!